Är ni rädda för något?
Jag är rädd för många saker faktiskt, kan nog inte ens räkna alla rädslor jag har. Spindlar, finnar (som jag egentligen inte behöver vara rädd för eftersom jag utsätts för dem varje dag. Blä), rädslan att inte bli omtyckt osv. osv.
Men en rädsla jag har är scenskräck.
Jag kommer ihåg första gången jag sjöng inför "publik". I 6:an. Jag och 2 kompisar från min klass skulle sjunga på skolavslutningen på julen. Ojoj vad nervös jag var. Under tiden min vers fortskred var jag supernervös, och tittade på exakt samma punkt hela tiden. Kommer fortfarande ihåg att jag inte kunde förmå mig till att flytta min blick. Så nervös var jag! Jag var nästan nära på att tappa luften, så en mening i versen gick ju inte så bra kan jag säga! Lite halvpinsamt.

Andra gången jag sjöng på en avslutning eller så, var på min konfirmation när jag var kanske 14 år. Jag och samma kompis som jag sjöng med i 6:an skulle sjunga tillsammans. Var supernervös där också! Men det gick mycket bättre. Jag var ju dessutom konferencier under hela vår uppvisning. Det var väldigt nervöst faktiskt, men var ändå lite ärad att jag blivit utvald av min grupp att vara konferencier. Jag vet inte om det var för att de andra inte orkade, eller vågade för den delen, eller om det faktiskt var för att de tyckte att jag passade. Men man får väl ändå hoppas att det var det sistnämnda. Det var väldigt roligt att konfirmeras med min grupp.
Jag, Amanda och Patricia hade grymt roligt på lägret iallafall. Vi 3 i en lägenhet, jösses vad roligt det var! Galet.
Man saknar nästan det lite. :)

Men nu när jag börjat i ensemblen (jag vet, jag pratar mycket om det, men det är ju så roligt!) så hoppas jag att jag ska bli av med min scenskräck. Det kommer ju bli lite konserter och sådär. Redan nu känner jag att den är på väg bort! Visst, man har kvar rädslan att man helt plötsligt ska glömma texten, släppa ut världens falskaste ton ur munnen eller att ramla av scenen eller något sånt. Men det är väl oundvikligt?

Det enda jag kan göra är att försöka göra så gott jag kan, och hoppas på det bästa. Och går det fel, så kan man bara tänka "The Show Must Go On"..... eller? ;)