Varför är det så lätt för vissa, men sedan så svårt för andra? Speciellt med kläder och utseende.

I 8:an var jag mig själv. Jag hade på mig vad jag ville och brydde mig inte vad andra tyckte och tänkte om det. Även om det var en väldigt annorlunda stil (jag erkänner, jag hade svarta kläder, nitskärp, mycket eyeliner och svart hår. Om ni vill kalla det emo, så gör det. Men jag var definitivt inte deprimerad och självmordsbenägen. Bara väldigt glad för musiken och kläderna).

Var tog MIN känsla för MIN egna klädstil vägen? Jag som älskade att vara annorlunda, och inte som alla andra.
Jag vet inte i vilken nisch jag passar. Det finns så många och så många som är mittemellan. Retro, Boheme, Kenza-imitationen, den eviga fjortisstilen, punk, emo, grunge.
Var passar jag in egentligen?
Svar: Jag har ingen aning.

Vad ska jag ha på mig för att jag:
1. Inte ska bli mobbad och utanför.
2. Inte ska bli kallad härmapa när det inte ens var meningën med kläderna man köpte som tydligen "liknade" någon annans klädesplagg.
3. ska hitta en egen stil, bara min stil (då blir det jädrans mycket enklare att hitta kläder att köpa) och ändå känna att det är "jag" och vara bekväm i det jag har på mig.

Hur hittar jag den här stilen? Hur ska jag göra?
Skulle behöva en personlig stylist eller en rådgivare. Vad som helst.....


Ursäkta, det fick bli ett slarvigt ihopsatt collage i paint.